Jag, en vänlig själ?

I lördags skottades det snö nått så alldeles där hemma. När jag ändå var igång noterade jag att grannen längst bort i hörnet var i princip insnöad. Han hade en snövall på dryga metern utanför hörnet och där skulle ingen bil klara av att ta sig ut. Det faktum att den gode mannen i huset förmodligen är nära 80 år (inget jag vet, man jag tror det…) gjorde att jag förbarmade mig över honom och började skotta snö. Efter en halvtimmes slit kom farbrorn ut och tittade storögt på mig och sa: –“hjälper du mig?”

Ja, givetvis svarade jag, du kommer ju inte ut med bilen om du skulle behöva det. Sen fortsatte jag och han med. En stund senare var det hela klart och han frågade vad han nu kunde hjälpa mig med. Ingenting var det självklara svaret, du har säkert hjälpt någon annan en annan gång och sånt kommer alltid igen, sa jag och så var det inget mer med det.

Igår när jag kom hem från ICA Maxi så stod det två vinflaskor på bordet. Då hade han kommit över med dem som tack för hjälpen. Det var väl fantastiskt snällt av honom.

Funderar faktiskt på att bjuda över honom att dela dem med mig. Det vore ju för roligt.