Invägning för loppet

Det är dags imorgon för S:t Eriksloppet imorgon lördag. För att klara denna uppgift så har här tränats och tränats. Jag har faktiskt legat i riktigt bra tycker jag. För tre veckor sedan så slog det mig att jag snart, väldigt snart till och med, skulle jag springa en halvmara, alltså 21 låååånga kilometer. Insåg att jag inte kunde få så hemskt mycket bättre kondis på dessa veckor utan den bästa vägen till en enklare runda var att helt enkelt tappa i alla fall några av alla de överkilon som fastnat på kroppen. Efter ett långt peptalk så ställde jag mig på vågen och kontrollerade, kan så här i efterhand avslöja att den stannade på 92,2 HÄRLIGA kilon.

Dessa tre veckor så jag tänkt på vad jag ätit och hur MYCKET jag stoppat i mig samt även ökat lite på träningen för att göra allt jag kan. Målet var att gå ner FEM kilo.

Igår när jag ställde mig på vågen så tog det några extra sekunder innan jag vågade titta på resultatet. MEN, ta mig tusan, jag lyckades. På vågen så noterades 85,7 kilo.

Jag är NÖJD. Hoppas att loppet i morgon oxå går bra. Men nu har jag gjort vad jag kan när det gäller vikten i alla fall.

Mera motion

Ännu en dag på motionscykeln. 30 något bättre minuter denna gång följt av ett benpass där jag la på lite till. Sedan dags för en magövning men det gick inte så bra. Var för hungrig helt enkelt.

Styrketräning med måtta

Jo du,  det måste ha sett fånigt ut. Här sitter en kille och nog ser det ut som om han tränar men va fasen, han har ju inga vikter på.

Precis, gjorde övningarna typ 100 ggr per repetition. Det enda jag blev trött i var huvudet då jag försökte hålla räkningen. Måste börja lägga på lite vikter. Snart snart snart…

Trist träning

Men herrejösses vad tråkigt det är att träna för tillfället. Har bestämt mig för att göra detta rätt och riktigt, alltså gå lugnt tillvälga för en gång skull. Idag har jag suttit på en cykel i 30 minuter och cyklat förhållandevis lugnt. Därefter så körde jag lite benträning följt av mage. Allt i, tycker jag själv, löjligt lugnt tempo. Hoppas att diskbråcket läker som det ska och att jag får möjighet att börja träna ordentligt snart.

Löpträning…mmm, DET vore nått. Känner dock i armen om jag så bara springer över gatan så det får nog ta sin tid. Ska börja träna styrka snart, ska bara göra själva övningarna utan att lägga på vikter. Hoppas hoppas det funkar

Nu är man på G!

Känner att jag snart är i form för att börja blogga igen. Är inte lika slut när jag kommer hem. Ska bli bättring…

Va tiden går…

Idag är det precis ett år sedan som jag helt akut blev inlagd på sjukhuset med lungemboli. Fick tillbring en hel vecka på sjukhuset. Nyttig upplevelse så här i efterhand.

Det var en ny upplevelse i livet och ett av de starkaste intrycken är från morgonen,  luciamorgonen. Första natten fick jag tillbringa på akuten och tydligen är det tradition att små barn kommer och har ett litet luciatåg på akuten. De stackars barnen fick gå omkring där bland alla halvdöingar och sjunga, de såg inte helt nöjda ut.

Själv så var jag väl så där skapligt nöjd över det, barn och luciatåg…näe, inte min grej precis. För att inte tala om akuten!!!