Jag klarade inte av att se bilen stå där helt igengrodd av all smuts från de senaste 100 milen i snösklask och annat. Var helt enkelt tvungen att åka och tvätta av den. Kom dessutom ihåg att fixa silicon till gummlisterna så att det går att öppna dörrarna om nu kylan ska hålla i sig.
Annars så sitter jag mest och lyssnar på musik, här är min playlist på Spotify för tillfället. Det finns ingen riktigt linje i min musiksmak inser jag när jag kollar låtarna. Fast en av dem har vi i gamla bandet kört som cover…
Det har varit tyst om gamla L’edge här på bloggen ett tag. Fast när jag tittar in på sidan hos mp3.com så noterar jag att vi snart är uppe (eller heter det månne nere?) i 20 000 nedladdningar. Populärast är helt klart Life & Death (of a Juvenile Delinquint) med dryga 10 000 nedladdningar och på andra plats finns Eyes of a boy som precis passerat 3 000 strecket.
När jag fyllde år fick jag en bärbar hårddisk av Peter O. med alla låtar som någonsin legat på Trackslistan. Det blir en rätt märklig musikblandning så här på senkvällen efter några Margaritas…
En av ovanstående låtar har vi faktiskt gjort en cover på och framfört på spelningar…
Men så kul, alltså att kolla på festivalen. En bidragande orsak är naturligtvis att ljudet skickas i 5.1 surround och att jag får kräma på i hemmabion så att det skallrar i både fönster och väggar. Sen så får man väl ändå saga som så att just denna deltävling i Göteborg var riktigt bra. Kan nästan, men bara nästan, tycka att Luuk var bra som presentatör eller vad det nu är han gör. Glädjeämnena denna gång var ju musiken, här fick vi hela schlagergebitet på en gång. Skitkassa låtar med pretto artister och sen proffsen och ett härligt genombrott. Icke att förglömma, trots att han inte var där, Thomas G:sson.
När det gäller Marie Lindberg och hennes genombrott så är det lite av ”tycka synd om” varning. Här sitter en utsatt ensam liten söt tjej på en pall, hållandes en JÄTTE gitarr och sjunger en sorgsen sång om hur det är att bli övergiven och att vara själv.
Är rädd att det kan bli lite av SARA feber över detta. Du kommer inte ihåg Sara? Friidrottar tjejen med herrejösses glasögon, toksmal och springandes 5 000 meter. Egentligen skitkass men folk tyckte synd om henne…
Nåja, vi fick The Ark oxå. Jobbiga motståndare i denna tävling. Det är något visst med bögar i rockband, håll med om det. Satan va de kan rocka
Tack alla ni som varit inne och lyssnat på LEDGE. Det har blivit väldigt många nedladdningar, dryga 6 000. Fränt.
Har Du inte varit inne och lyssnat och laddat ner just DIN favvoledge låt så är det dags.
På sajten Mp3.com så ligger vi i alla fall på 5:e plats över de mest lyssnade och nedladdade banden. Rätt fränt tycker jag.
Hjälp gärna till, lyssna och ladda ner för allt vad tygen håller.
Ledge was founded some time during the year 1991 by six happy younsters. Well, youngsters is a bit of an exaggeration. ”Claes bas” had already had his 40:th birthday and the average age throughout the band was 27,4 years. The band consisted of leadsinger Nick Palm (Rock Star), Peter on keyboard, Claes on bass, John ”Joppe skelöga” on one guitar and Pierre ”piarr” on the other and Patrik ”Patte P” on drums.
Unforunatley did we never go as far as we actually deserved, but had to be content with some great memories of our time together. Among these is the one where we performed an incredible gig on ”Frimis” and Claes made a background singing effort (it is well documented on video) where he went through his whole singing register on just 0.8 seconds. Another one is a gig we performed in ”Lejongropen” (Lions nest loosley translated) in Norrköping where our entire audience consisted of drug addicts and bums, and they were all shouting that we sucked and took swings at each other…
OM än i webbaserad form så är du hjärtligt välkommen till denna speciella händelse. Det är alltså dags att återigen väcka liv i den musikaliska skatt som bara finns här och som ett riktigt gott vin bara blivit bättre med åren. Vad jag talar om??? LEDGE förstås. Detta legendomsusade band som härjade på listorna i början av 90 talet.
Att än en gång ge mänskligheten en chans att ta del av de härliga melodislingorna från John, de underbara ackordsföljderna från Peter, Patte Ps taktfasta trummande. Pierre som bistår med sina hackande riff på gitarren och de härliga basgångarna från Claes bas. Min egen insats består i att något sånär tonsäkert ge texterna ett språkrör.
Möjlighet du trodde för länge sedan försvunnit, jepp, den finns nu igen för det är sant, här finns några av våra bidrag till den musikaliska himlen!
