Slutet på en era.

Tänk att jag har fått vara med om Schumis hela F1 resa. Det är jag glad över. Igår på årets sista F1 race och Michael Schumachers absolut sista race i Formel 1 så var det lite av gravstämning hemma hos Palmér.

Men, min gode vän Thomas kom och lyfte upp tillställningen så det blev till slut en riktigt trevlig söndagskväll.
Dessutom så hade han med sig en flaska Drambui så att jag kunde dränka mina sorger över att Schumi inte fick vinna sitt åttonde VM.

Vem ska jag heja på nästa säsong tro? Vi får väl se.

Rättelse

Japans Grand Prix börjar inte klockan åtta svensk tid utan SJU!

Det är tidigt det, mycket tidigt…

Årets säsong.

Hur spännande är inte årets F1 säsong? Två race kvar och Schumi är tillsammans med ögonbrynet Alonso i delad ledning. Nästa race är i Japan och där har inte Schumi lyckats förut. Det hade han förvisso inte gjort i Shanghai heller före förra tävlingen. Men nu vann han ju…

Klockan kommer att ställas både till kval och söndagens race, startar 8 på morgonen.

Reseberättelse från Ungerns F1 2006, dag 5

SOVMORGON…jo, så kändes det faktiskt. Denna vår sista dag i Budapest innebar att vi tillät oss att sova ut. Det höll ända fram till 08:00, sen så vaknade vi av oss själva i alla fall. Målet för dagen är souvernirer till våra barn. Vi ska leta T-shirt med Budapest tryck, hade fått tips om att åka till ett jättestort shoppingcentra och dit tog vi oss med taxi. Lyxa till det hela måste man ju göra någongång. Framme redan innan 10 och det visar sig att detta ställe är enormt.

Som Ikanohuset i Linköping fast tre våningar till. Här starten jakten på prylar till familjen, vi spanar även in möjligheten till tröjor men faktum är att efter nära två timmar här inne så har vi inte hittat någonting. Undrar om det är fel på stället eller oss? Är det möjligen så att vi har svårt att bestämma oss eller är vi bara snåla? Hmmm…
Efter en matbit och en liten styrketår för undertecknad så styr vi våra än så länge hurtfriska ben ut på gatorna och mot köpstråken.

Jösses vad vi går…å går.
Men några T-shirts, det hittar vi inte. Humöret sjunker och vi börjar allvarligt betvivla att det finns några tröjor. MEN, förstå glädjen när vi efter ca 4 timmar hittar dessa förbannade tröjor. Jag hugger blixtsnabb första bästa i rena paniken. Betalar alldeleses för mycket men vad gör man? Sätter mig ner och tar en öl. Lite mera nöjda så börjar vi gå utefter gatan för att se om vi inte kan hittar några fler exemplar med Budapest tryck.

När jag i allsköns ro spatserar på Budapest i särklass mest folktäta gata så stöter jag helt plötsligt ihop med en bekanting som heter Lasse. Det är morbror Hans bästa kompis och han är oxå i Budapest för att titta på Formel 1. Vi har ingen aning om att den andre ska vara där så förvåningen blir naturligtvis stor. Vi försöker självklart spela Hasse ett spratt genom att ringa honom, därav telefonen i mitt öra.

Visst är det märkligt att man träffas så där bara helt plötsligt. Lasse skulle bara gå över gatan för att gå in på McDonalds. Jag hade gjort hur mycket som helst och chansen på att vi skulle träffas är ju i princip obefintlig. Men ändå så gör man det. Fränt.

Efter förrätt värv, alltså köpa flera tröjor, fortsatte vi genom Budapests gator och kom till en jättestor saluhalll.

Här hittar man allt i matväg från hela Ungern och dessutom resans billigaste öl. (serverad)
Priset är futtiga 270 Forinter för en stor stark. HELT OKEY, det är inte ens ÅTTA kronor. Här satt vi och drack en hel del får jag väl erkänna. Jättetrevligt.
 Efter besöket på saluhallen satte hungern in. Vi hade bestämt oss för att lyxa till det och försöka sätta sprätt på lite pengar sista dagen. På en ganska schysst restaurang beställde vi först en förrätt, naturligtvis Gulaschsoppa, och sedan en varmrätt beståendes av allsköns kött. Till detta dracks det ordentligt med öl så klart. Notan slutade på ynka 140 SEK. För BÄGGE två. Helt fantastiskt att känna sig rik.
Efter denna utsvävning så slutar vårt äventyr i Budapest, i alla fall reseberättelsen.
Att säga att vi hade det trevligt är ingen underdrift, det har varit fantastiskt helt enkelt. Att sedan vistelsen i Ungern känns så billig gör ju bara upplevelsen ännu bättre. På mina 5 dagar i Budapest så har jag gjort av med totalt 1 800SEK. Då ingår dessutom bussresan till och från Skavsta flygplats och, icke att förglömma, min flaska Absinth som jag tog med mig hem.

Åker gärna tillbaka, kanske på ännu en F1 resa, vem vet? Vi fick ju inte med oss Tomas och Tibbling denna gång…

Reseberättelse från Ungerns F1 2006, dag 4

RACE DAY!

Jepp, så är det, söndagen den 6 augusti 2006 är dagen då jag ska bevista min första F1 tävling på PLATS. Är man förväntasfull tror du? Det är ju detta som var drömmen, att få åka hit, jag, Thomas, Tibbling och Jarmo.

( Nu blev det bara Jarmo och jag som genomförde det men ändå!)

Nu ska vi få se det hela, spänningen och dramatiken på NÄRA håll. Höra allt och se det med egna ögon, inte genom någon kamera, slippa den där förbaskade Ejje Elghs kommentarer och bara njuta. Men vad tror Ni händer när man vaknar upp och tittar ut från hotellrummet? Regnet fullkomligt ÖSER ner. Nu är det inte så att man ställer in ett F1 lopp för lite regn, näne, såna fånigheter får de hållas med i andra sporter, utan det som känns lite jobbigt kanske är att vi ska åka ut till banan redan klockan 08:00 på morgonen och vara där enda till klockan 17:00. Det kan lixom bli lite blött under dagen…

Nåja, jag hade packat ner regnkläder inför denna eventualitet och både Jarmo o jag hade dessutom sparat våra regnkåpor som vi fick under fredagens sightseeingtur med Barbiebussen så det kändes förhoppningsfullt i alla fall. Det enda som oroade mig lite grann var om vi skulle kunna se något av loppet. Tänk er själva, vi sitter högst upp på läktaren och ALLA som sitter framför oss har var sitt paraply, vi kommer inte kunna se ett SMACK!

Nåja, vis av erfarenhet från gårdagens kval så hade jag denna dag bunkrat upp med lite öl. Dessutom så tog jag med mig en god bok, John Grishams Partners, så jag kände mig lugn.

Det regnade fortfarande när vi kom fram till banan, vi ställde oss i skydd under taket på en mack och där hittade vi mackor som vi genast inhandlade. Jag köpte några öl till, värmen måste ju hållas uppe. Och humöret. Allt är så där fruktansvärt lerigt som det bara kan bli när 100 000 människor ska gå på samma ställe och regnar. Vi letade upp våra platser och började sätta oss tillrätta, innan vi gick bort till våra stolar så hade vi varit på toaletten och hämtat en massa papper. Ett snilledrag som gjorde att vi fick torra säten. Väl på plats så vecklade vi ut våra blåa regnkåpor som finurligt nog var väldigt breda över höftpartiet. Så pass breda så att man kunde trä dem runt och över stolsryggen. Nu satt man bra. Jag gjorde så att jag istället för att trä ut huvudet så knöt jag till öppningen och vips så hade jag mig mitt eget enmanstält.

Här satt jag nu och hade det, förvisso ganska ensamt men annars väldigt bra. Utanför min lilla blåa värld regnade det samtidigt som GP2 bilarna åkte sitt förmiddags race. Var inte så vidare värst intresserad utan höll mig till min bok,öl och mackor. Dagen förflöt i ett ganska makligt men behagligt tempo. Har man vänta på ett Formel 1 race i dryga 18 månader så har väl några timmar i ett tält ingen som helst betydelse. Öronpropparna gjorde att jag tyckte mig höra mina egna tankar. ”Schumi schumi schumi…”

Kontakten med Jarmo under dessa timmar var obefintlig. Jag visste att han satt där några centimeter ifrån mig men någon konversation var inte att tänka på. Öronpropparna hade fixerat sig och de enda gångerna jag rörde på mig var när ölintaget gjorde sig påmimt. Måste erkänna att jag mer än en gång funderade på hur jag bäst skulle kunna urinera utan att det skulle märkas. Men, jag tog mitt förnuft till fånga och gick iväg.

När klockan hade passerat 13:00 (racet startar 14:00) började man märka att spänningen steg runt banan. Folk började ropa och tuta i sina medhavda mistlurar. Det regnar fortfarande men jag letar mit ut ur mitt tält och tittar ut över vidderna. Precis nedanför mig sitter en hel familj av nyrika ryssar, samtliga iklädda röda ferrarikläder och dyrbara klockor och andra elektroniska hjälpmedel. Till höger om mig sitter en pappa och hans tonåriga son. Sonen vägrar att ta på sig några regnkläder utan sitter tappert i sina jeansshorts. Skapligt blöt kille.

Vi halv tvåtiden kommer det en långtradare med ett stort släp o kör runt banan. På släpet står samtliga förare och vinkar pliktskyldigt till oss i publiken. Fränt att se dom live och så nära. Egentligen skrämmande att dessa små pojkar framför dessa monster i såna hastigheter. Fast djävligast är väl att samtilga 22 förarna har månadslöner lika mycket som jag tjänar på en livstid. På att göra det JAG drömmer om. Rent ut sagt lite taskigt.

Racet börjar och det ska visa sig att det blir årets i särklass bästa race. Regnet gör det hela mycket intressant. När det dessutom fanns chans till att spricka upp så var förutsättningarna för ett toppenrace klara. Jag tänker inte kommentera hela racet utan bara ta det väsentliga.

Efter några varv så rammade Kimi en annan bil och var tvungen att bryta. Jarmo vill genast åka hem men ångrade sig ganska snart ändå. Ett stort jubel spred sig över banan när VM ledande Fernando Alonso var tvungen att bryta. Min glädje visste inga gränser när Schumi poängmässigt knappade in på ögonbrynet. Dessvärre fick han problem och när bara 2 varv återstod så bröt även han. Vinnare av detta otroliga race blev Jenson Button. Mr Button är Tompas stora idol och både Jarmo och jag tackade får lyckliga stjärna att han inte hade följt med. Karlfaan skulle blivit fulllkomligt odräglig att ha att göra med resten av resan. Näe, så var det inte, vi tyckte bägge två att det var synd att han inte varit med. Dels för att han är en trevlig prick men oxå för glädjen för honom att få vara med när Mr Button vann.

När väl racet var slut så sprack himlen upp och Jarmo fick äntligen någon nytta av sin solkräm.

Okey, då var alltså vår helg på banan färdig. Var det värt det? Min biljett kostade trots allt 2 500 Sek… Jodå, det var värt det. Det var kul som bara den. Vet dock inte om jag kommer att åka på en F1 tävling igen, inte på ett par år. Nu har jag sett det jag ville se och hört det jag ville höra. Stämningen runtomkring är fantastisk. Jarmos min och förväntningen som lyste i hans ansikte precis innans starten var oxå det värt mycket.

På kvällen åker vi in till stan, går och sätter oss på en båt med våra nyfunna vänner Mika och Mikael. Vi tittar ut över den upplysta staden och känner oss både nöjda och lite trötta. Kvällen blev inte så där värst sen utan vi satsade allt på vår sista dag i Budapest. Vi gick o la oss runt 23 tiden och jag somnade ganska snabbt. Somnade som vanligt före Jarmo och han släckte min lampa. Som vanligt!

Reseberättelse från Ungerns F1 2006, dag 3

Så är vi då på väg till banan Hungaroring för att titta på dagens kval. Zoltan från Eurorider håller hov i bussen och laddar oss inför vad som komma skall. Förväntningarna stiger och kepsar har tagits på. Det står Ferrari på några och Kimi på några samt några tölpar som har Renault kepsar. Klockan är bara 9 på morgonen och vi ska hålla till på banan ända till klockan 17. Vi är inte ensamma på vägarna utan man räknar med att närmare 80 000 människor ska komma till dagens kval och GP2 tävlingar.

Väl framme så slås man av hur STOR banan och omgivningen är. Det är som en enda stor gryta med läktare runt om. Skithäftigt. Vi närmar oss området och det är bara såå fränt. Trots den arla tiden så är folk i full gas och ölen flödar. I backen upp till det stora området och inpasseringen så ökar priset på öl i takt med höjden på backen. Längst ner kostar den 250 Forinter och jag följer med intresse prisökningen. Första ökningen är en dubblering till 500 Forinter och den både chockar och oroar mig då jag inte har med mig någonting till banan. Ett misstag, javisst, men jag trodde faktiskt inte att man fick detta. Nåväl, i höjd med att vi ska gå in genom grindarna så släpper min handlingsförlamning och jag köper mig en öl till det facila priset av 700 Forinter. Nu kanske du tror att jag gjort bort mig fullständigt men det var inte så farligt. 1 Forint är lika med 3 öre vilket ger ett ganska modest ölpris.

Med på samma resa som vi hittade vi två glada och mycket trevliga gentlemen som heter Mikael och Mika och kommer från världsmetropolen Köping. Bägga grabbarna har finskt påbro och att de håller på Kimi är väl ingen större förvåning. Jarmo föll snabbt in i deras dialekt (eller var det ölintaget som ändrade det?) och var inte sen på att snabbt försöka att hålla i den finska flaggan som Mika hade knåpat ihop och svajade med. Dessa båda herrar med bägge föräldrarna från Finland gör moderlandet stolt. Här spottades det inte i glaset inte. Från start till morgon höll grabbarna farten uppe. Humöret var alltid på topp. De hade dessutom lite mer erfarenhet av Budapest och hade flera tips på var man skulle bege sig, både morgon och kväll. Tack för tipsen grabbar!

Själv så hittate jag min ”idols” merchandise tält och höjde en skål för Michael Schumacher och önskade honom lycka till. Inte för att han behövde det men ändå. Lite lycka och välgång har ingen mått dåligt av. Tycker kanske att han skulle kunna ge mig lite av HANS välgång. Grabben tjänar ju ca 1 Miljard om året på att köra sin röda Ferrari snabbare än någon annan.
Jag tycker han är frän, även om han körde fräckare förr om åren.

Kvalet vanns av Kimi och finländarna blev som tokiga! Jag som gick omkring i min sverige tröja blev hånad för både det ena och det andra bakom min rygg. Fast det är klart, det är kul att finnarna får glädjas lite oxå, kom ihåg OS och VM Hockeyn, Sverige vann, man var slutade Finland?
Efter en hel dag på banan så blir man lite trött. Öronproppar är ett måste, annars så får man hörselskador. På kvällen så tog våra nyvunna finska vänner med oss ut på galej och vi hade det riktigt trevligt. Men, vi gick o la oss förhållandevis tidigt, söndagen närmade sig och då skulle bussen gå redan 08:00! Var det någon som trodde vi var på slösemester kanske?

Nu har vi fått höra en F1 bil, den upplevelsen är mycket HÖG ska jag säga. Att se en F1 bil i full action är mäktigt. Accelerationen är kraftig, kurvtagning helt makalös men kanske mest imponerande ändå är deras förmåga att få stanna. Flera gånger så trodde jag att nu rammar de någon eller kör av banan men HERREGUD, bromskraften måste ju för sjutton göra att ögonen åker ut.

Sådär, rapport från lördagen är färdig. Nu är det snart dags för det stora rejset, tävlingen som vi väntat så länge på. Ska det bli den upplevelsen som vi hoppats på? Ska det bli ett bra race? Vem ska vinna? Finnarna är naturligtvis segervissa då Kimi vann förra året här. Själv så hoppas jag på att Schumi lyckas ordentligt och att ”ögonbrynet” från Renault (Alonso) helst ska åka ut. Han leder VM tabellen med 11 poäng för Schumi. Vinst ger 10 poäng…

Nåja, jag är full av tillförsikt, nu är det dags för mig att krypa tillbaka i min grotta och sova lite granna, återkommer med rapport om själva loppet och söndagen.

Hej på ett tag!

Reseberättelse från Ungerns F1 2006, dag 2

Istället för att åka till banan och titta på träningen så bestämde vi oss för att ”göra Budapest” på fredagen. Klockan ställdes på modiga 06:45 och målet var att komma ut från hotellet klockan 8. Välbehövlig frukost inmundigades så gott det gick (frukosten var så där…) och sedan var det bara att ge sig ut på gatorna.

Det är INTE lätt att läsa på Ungerska och man har ibland svårt att veta var man är.

Men men, vi tog oss dit vi skulle, alltså centrum och utgick sedan därifrån. Vi har sett så mycket tinnar och torn, skulpturer precis överallt och kyrkor så jag har svårt att berätta allt.

Vi åkte sightseeinbuss där vi fick en liten örsnäcka där allt presenterades på klockren Ungersksvenska! Vi har plankat in i kyrkan där Stefan Den Heliges högerhand är bevarad sedan hans död 1038. Sägnen säger att det fortfarande finns levande celler i handen.

Vi vandrade i en labyrint som var kanonhäftig och, framförallt, jättemörk och där man kunde försöka skrämmas.

Vi har varit o tittat på slott och regeringsbyggnader men även tittat ut på den storslagna utsikten.
 
Vi (Vi, det är Jarmo det) har naturligtvis tagit en massa bilder på olika sevärdheter men jag visar inte det utan råder er att åka dit själva Det jag bjuder på är en samling smakprov bara…

Budapest, som från början har varit två städer, bestående av, (jepp, du gissade rätt) Buda och Pest, delas av Donau i mitten. Därför finns det väldigt några väldigt fina broar över denna numera ganska mörka och trista flod.

Flodstränderna förenas genom följande broar:

• Frihetsbron (Szabadsághíd), 331 meter, öppnad 1896.
• Elisabetsbron (Erzsébet híd), 290 meter, öppnad 1903, sprängd under andra världskriget, ny bro öppnad 1964
• Széchényiska Kedjebron (Széchényi lánchíd), 384 meter, öppnad 1849.
• Margaretabron (Margit híd), 567 meter, öppnad 1876.

Till det tillkommer två järnvägsbroar
(källa: Wikipedia)

Staden är trevlig och innehåller allt, och då menar jag verkligen ALLT. Fattig som rik, uteliggare och inneliggare (use you’re imagination) samt massor av andra människor. Helt enkelt jättekul att gå i. Vad jag dock inte har lyckats få ihop är varför de har alla dessa KO statyer.

Någon som vet? Berätta…

Mycket nöjda och med lite småvärk i vaderna så kom vi tillbaka till hotellet ganska sent. Nära 12 timmar på Budapests gator kräver sin tribut. 

Lite senare begav vi oss ut för att ta en liten matbit. Vi hamnade på en liten Pub där det beställdes någon form av tallrik där det fanns ost, korv och grönsaker samt smörgåsar att lägga nämnda pålägg på. Jag lassade på fantastiska ostar, korvar som luktade ljuvligt och tog mig några bett. Mumma. Men, asch då, jag hade visst glömt att lägga på lite paprika.

Tog två paprika ringar och lassade in dom i munnen direkt istället för på mackan.
JESUS CHRIST!!! Paprika…visst din dj-la ungrare. Nått så fruktansvärt starkt har jag ALDRIG i mitt liv fått i munnen. Spottade ut dom omedelbums men skadan var redan skedd. Läpparna började brännas och tungan tappade genast all smak. Inte många sekunder senare startade svettningarna. Först små droppar i pannan sen under ögonen och överläppen. När det började rinna ner i nacken så skrattade Jarmo så mycket så han höll på att ramla av sin stol.

Frågade kyparen vad det där röda var. -Paprika, Mister.
Han har väl rätt i och för sig, det var väl bara så att i denna paprika så fanns ALL styrka kvar. Detta var förmodligen Röd Jalapeño, den starka varianten.

(Visst du att bristen på styrka i paprika beror på en recessiv gen som upptäcktes Ungern.)
Nåja, jag tog det som en man, gladde mig åt det faktum att stark mat ökar förbränningen och beställde raskt in två öl efter varandra. Sedan var det kväller och vi tog, efter lite prutande, en taxi hem till vårt hotell. Lördagen närmade sig, då skulle vi ut till banan.

Fortsättning följer!

Reseberättelse från Ungerns F1 2006, dag 1

Jösses vilken resa det blev. Allt var bra, förutom vädret kanske. Det har regnat lite men det gjorde å andra sidan rejset så oerhört mycket mer spännande. Jag måste börja med att rekomendera en resa till Ungern och då framförallt Budapest som är kanon helt enkelt. Många fina sevärdheter och, framförallt, man känner sig RIK i Ungern. Maten är jättebillig och mycket god, möjligtvis lite stark (återkommer om det) men sen är det ju ÖLEN. Det kostar ju ingenting att dricka öl. I affären kostar det ca 6kr litern och på uteserveringar kan man få ”en stor stark” för löjliga 9kr.

Resan startade i bussen från Linköping och gick till Skavsta Flygplats där vi fick vänta en stund på flyget som sedan tog ca 2:30 ner. Allt gick jättebra och vi kom lyckliga fram till Budapest vid 5 på eftermiddagen.

På flygplatsen möttes vi av en representant från resebyrån Eurorider, bolaget som anordnade resan. Representanten var inte så vidare talför utan allt han hade lärt sig på engelska var: eight, then go. Vad han menade med det, var att vi skulle vara åtta personer som skulle med i bussen o sen skulle vi åka. Bussen tog oss till hotell Veritas som låg fint inbäddat mellan rivningskåkarna. Hotellet var dock mycket bra och ligger inte allt för långt från centrum.

Väl framme på hotellet så väntade en liten konferens där vi fick en liten välkomstdrink av den Ungerska nationaldrycken Unicum samt våra F1 biljetter tilldelat av den hela tiden glade reseledaren Zoltan. Gissa om vi var nöjda.

På resan så hittade vi otroligt nog 4 personer till från Linköping. Vi samlades i baren på kvällen och firade detta faktum:

Eften en välbehövlig törstsläckere så begav vi oss av neråt staden för att hitta en trevlig restaurang. Vi hittade ett toppenställe där jag beställde in GULASCH förstås och en stor stark, till efterrätt tog jag en fjollig champagnedrink. Hela kalaset kostade mindre än 60 kr. Otroligt.
Jarmo tog någon annan lokal läckerhet som smakade så pass starkt att han blev tvungen att släcka törsten med en STOR öl. Detta ska ni veta hör INTE till vanligheterna!

Vi blev inte så långrandig på detta ställe utan vi tog en taxi och åkte hem till vårt hotell. Första dagen var till ända.

Imorgon så åker vi.

Efter drygt ett års väntetid så är då äntligen resan på gång. JArmo och jag åker imorgon till Budapest. Jösses va kul det ska bli, Jarmo har köpt extra minneskort till sin kamera och jag har fixat videokameran. KANON!

Tror faktiskt att den gode Jarmo fått lite resfeber, han har ringt o dubbelkollat allt. Jag försöker att vara mer än vanligt laidback och hann blir bara mer o mer nervös

Usch va dumt av mig!!!

Nåja, imorgon bär det av.

Färdigt för resa

Då är själva resan betalad och klar. Ser fram emot min och Jarmos minisemester i Budapest. Kan visst bli varmt säger dom, men man ska väl vara van vid det här laget. Eller kan det vara så att 150 000 människor och en massa asfalt kan göra saker och ting ännu värre?