Innan jag åker hem från kontoret så ringer Lena och påminner om sonens födelesdag imorgon. Inte så att jag glömt att han fyller utan hon vill mera diskutera om vi inte ska ge honom lite pengar oxå. Summan divideras fram och tillbaka och vi kommer fram till lämpligt belopp. Jag vill helst inte ge pengar då jag tycker det är trist och det kan gå till precis vad som helst när man är 16 bast! Därför föreslog jag bensincheckar då sonen förbrukar duktigt med soppa när han håller på och tränar med moppen. Detta resulterade i att jag skulle fixa presentkort på Statiol när jag cyklade hem efter jobbet.
När jag sen kom hem till ett tomt hus insåg jag att jag givetvis glömt att införskaffa presentkorten. Nu gjorde kanske inte det så där jättemycket då jag ändå tänkt ta mig en löptur på kvällen. Men istället för att kanske få sällskap av Bosse så snörade jag på mig skorna och sprang genom Vallaskogen och bort till Statoil T1. Allting gick enligt planen och jag kom hem med ett litet kuvert.
Efter löpturen blir man lite extra hungrig och jag fixar iordning mat till mig själv, rester av helgens potatisgratäng och stek, kanongott. När jag som bäst sitter där och har det bra kommer sambon och dottern inramlande från stallet. Det första Fanny frågar efter är givetvis mat för hon är -”jättehungrig pappa”.
Jag säger som det är, att jag inte gjort något och de ögonkasten jag får av Lena…jösses! -”hur kan du sitta här och äta upp allting, hur tänker du egentligen? Vad ska vi äta? Du skulle ju fixa mat, vi hade ju potatiskroketter i frysen och bearnaisesås sa du att det fanns här hemma”.
Inser att jag glömt även detta denna kväll och inser att slaget är förlorat. Nu var det inte så farligt, Fanny gick upp och duschade och när hon kom ner var maten klar och hon kunde titta på Idol samtidigt så hon är jättenöjd. För att komma på plus så har jag, under tiden Lena legat i badet och sedan tittat på Idol, hängt upp en tvätt, lagt i en ny och fixat all disk.
Men faan tro’t, jag ligger nog fortfarande back. Det är säkert nått mer jag glömt…