Måndagkväll, barnen är inte hemma och jag åker för en gångs skull bil hem från jobbet. Lena msnarr och vill hänga på. Väl i bilen så undrar vi vad vi ska göra när vi inte har några barn att åka hem till och fixa läxor o mat.
-”Varför inte åka och handla lite kläder till dig” säger Lena. Jag är svårövertygad då det inte är min önskeaktivitet så här på kvällen med sambon står på sig och jag ger självklart med mig. Som vanligt.
Vi åker till kommersens mecka IKANO varuhuset och glider in. Går igenom Åhlens och InterSport men där finns inga byxor till mig. Glider in på Brothers och minsann, här finns det ju grejer. Ett par jeans i en klassiskt blå färg som sitter helt okey. Både expedit och sambo försöker få mig att ta storlek 34 i midjan men jag står på mig och får mig ett par 32. Säger att de här ska jag ha, slänger byxorna över kanten och säger skämtsamt till Lena att hon kan väl gå och betala dom.
Till min stora förvåning så gör hon det. Jag kommenterar inte detta utan tänker att här ska det handlas medans frugans plånbok är vidöppen. Styr med bestämds steg mot Jack&Jones och hittar även där ett par kanonbyxor. Även denna gång får jag Lena att gå till kassan och glatt betala.
Nu vågar jag inte fresta lyckan mer, dessutom så är jag trött och hungrig. Men otroligt nöjd med denna för mig så löjligt smidiga shoppingtur så leker jag gentleman och betalar självklart för maten som intogs på McDonalds.
Nu har jag gått i ett litet lyckorus några dagar och känt mig så där lite löjligt nöjd över mina inköp. Men idag, när jag gick hem från lunchen (som jag betalade) så slog det mig som en klar blixt från himmelen.
Anledningen till att Lena så givmilt och smidigt tog hand om klädnotan är självklar! Det är ju MINA pengar hon betalade med. Jag har gjort ett ”modelljobb” till Lenas företag och den ersättningen har Lena fått in på SITT konto.
Nooooo….I’m such a looooooser!
