Nattkörning på Mantorp Park

Jaha, då har man alltså agerat försöksperson. Vilken upplevelse. Jag har faktiskt gått in för det riktigt ordentligt och inte sovit på dagarna eller nått så jag var ju redan trött när jag kom fram igår.

Försöket började med att jag fick en massa elektroder i ansiktet. Sedan fick jag sätta mig i bilen, en Volvo V70, som hade hur mycket utrustning som helst. Mitt i rattnavet satt en kamera som hela tiden filmade mitt ansikte för att kolla förändringar med mera. Bakom mig satt en snubbe för som höll koll på elektroniken samt hade dubbelkommando, precis som en körskolebil, utifall att jag skulle somna…

Sträckan jag skulle köra var 11 mil, ett varv runt Mantorp Park är 4 km så det blev ett antal. Jag var tvungen att hålla hastighetsbegränsningarna, om än fiktiva, och de var 50 och 70.

Hela tiden skulle jag hålla mig max en meter från högerkanten där det var en vit rand målad. På biltaket satt nämligen en kamera som filmade kanten och därmed höll koll på hur mycket jag vinglade…

Närhelst jag ville så fick jag avbryta försöket eller stanna om jag kände mig för trött.

Nåväl, vi startade och snubben därbak tog på sig sina hörlurar, vi fick INTE prata med varandra.

Första timmen gick helt okey, men SEN…jösses. Först måste jag ju säga följande. Hade man kört på en ”vanlig” väg så hade jag aldrig blivit trött, det är inte lika monotont tycker jag. Men nu tänkte jag vara seriös i mina försöksverksamhet. Med andra ord så stannade jag inte för att ta någon rast eller fika, som de hade bullat upp med. Utan jag körde på o körde på. Lugnt o stilla runt…runt…runt…zzzzzz….

Ja herre gud va trött jag blev. Sista halvtimmen så VET jag att jag i princip nickade till någongång. Vi pratar millisekunder, men ändå. Fatta att det finns folk som är ute på våra vägar och ÄR så här trötta. Internationella studier gör gällande att var 5:e olyckar är sömnrelaterad. I Sverige är det NOLL PROCENT.

Kan ju låta orimligt förstås men det är ju så att det är olagligt att somna bakom ratten i Sverige. De som ändå gör det och krockar, de dör ju eller så säger de att de har väjat för något djur eller nått…

Nåja, hoppas verkligen att jag har gjort ett bra intryck till vetenskapen.

Mera galanta damer

I en annan monter snett bakom mig sitter en ensam liten tjej på en hög stol med lite blommer framför sig  på ett bord. Jag känner inte igen henne först men ser sedan, på en stor plansch, att det är Tina Nordlund. En av Sveriges bästa fotbollspelare enligt sagda plansch. Hon sitter där för att signera sin bok, Genom Helvetet.

Lite kuriosa i detta är att jag har en kompis som var på bröllopet mellan Tina och Martin Björk. Han gav dom en dyr salladsskål som han nu vill ha tillbaka då han tycker de var gifta för kort tid för att någon av dom skulle förtjäna skålen.

Spa & Hälsomässa i Älvsjö

Jojjo, då var man på mässa igen. Denna gång i Stockholm istället, bättre än Göteborg.

Med förra mässans kändisspan i färskt minne så var mina känselspröt på topp. Den första som jag ser är Henrik Dagård, igen, han jobbar oxå på olika mässor.

Men se där, bredvid mig står ju mässans okulära höjdpunkt, Elin Sundell, för den breda allmänheten mest ihågkommen som Amber i Gladiatorerna på TV4. Hon ser VÄLDIGT vältränad ut, ser faktiskt ut som om hon blivit lite större. Över brösten…

Försöksperson.

Jepp, så är det, jag ger min själ och min kropp till vetenskapen för att helt ohämmat göra vetenskapliga experiment.
Inatt ska jag testa nattkörning åt VTI. De håller på med att testa hur vi människor reagerar när vi blir trötta och samtidigt kör bil. Så alltså sitter jag här vaken klockan 00:31 och väntar på att klockan ska bli 01:20 då taxin kommer och hämtar mig. Sen ska jag köra bil på Mantorp Park till 05:00.

Det kommer att sättas en massa elektroder i ansiktet och jag kommer att videofilmas, detta för att man ska granska ögonrörelserna / blinkningarna när man blir trött. Ska bli jättespännande.

Fast det är klart, jag blir ju inte så trött när jag kör bil. Tur är väl det när man åker så mycket i tjänsten.

Hej hopp, nu ska jag hålla mig vaken en stund till

After Work

I fredags blev jag återigen inbjuden av Tobi till en After Work. Denna vecka kunde jag dessvärre inte vara med då jag var på en mässa i Stockholm.

Bör påpekas att även denna mässa levererade i form av kändisspan, jag återkommer i ärendet.

Många mil blir det.

Åkte till Oslo igår morse. Hade möte och åkte hem till Sverige. 110 mil på en dag och dessutom besök hos 4 kunder.

Tur att man tycker det är kul att jobba och att bilkörning hör till mina favoritsysselsättningar

Upp på listorna igen!

Ojojoj, ja, vad säger man? Är LEDGE på ropet igen tro?

http://www.mp3.com/charts/

På sajten Mp3.com så ligger vi i alla fall på 5:e plats över de mest lyssnade och nedladdade banden. Rätt fränt tycker jag.
Hjälp gärna till, lyssna och ladda ner för allt vad tygen  håller.

Forskningstips

Varför forskar man inte på mera vanliga men ack så trista och jobbiga åkommor som nackspärr?

Nu har jag fått nackspärr och det gör skitont och är bara SÅÅÅÅåååå jobbigt. USCH.

LEDGE – The review

Ledge was founded some time during the year 1991 by six happy younsters. Well, youngsters is a bit of an exaggeration. ”Claes bas” had already had his 40:th birthday and the average age throughout the band was 27,4 years. The band consisted of leadsinger Nick Palm (Rock Star), Peter on keyboard, Claes on bass, John ”Joppe skelöga” on one guitar and Pierre ”piarr” on the other and Patrik ”Patte P” on drums.

Unforunatley did we never go as far as we actually deserved, but had to be content with some great memories of our time together. Among these is the one where we performed an incredible gig on ”Frimis” and Claes made a background singing effort (it is well documented on video) where he went through his whole singing register on just 0.8 seconds. Another one is a gig we performed in ”Lejongropen” (Lions nest loosley translated) in Norrköping where our entire audience consisted of drug addicts and bums, and they were all shouting that we sucked and took swings at each other…

Nu är det äntligen dags!!!

 

OM än i webbaserad form så är du hjärtligt välkommen till denna speciella händelse. Det är alltså dags att återigen väcka liv i den musikaliska skatt som bara finns här och som ett riktigt gott vin bara blivit bättre med åren.  Vad jag talar om??? LEDGE förstås. Detta legendomsusade band som härjade på listorna i början av 90 talet.

Att än en gång ge mänskligheten en chans att ta del av de härliga melodislingorna från John, de underbara ackordsföljderna från Peter, Patte Ps taktfasta trummande. Pierre som bistår med sina hackande riff på gitarren och de härliga basgångarna från Claes bas. Min egen insats består i att något sånär tonsäkert ge texterna ett språkrör.

Möjlighet du trodde för länge sedan försvunnit, jepp, den finns nu igen för det är sant, här finns några av våra bidrag till den musikaliska himlen!

LEDGE